Rätt till sammanhållen heltid

Trygghet handlar om en lön som går att försörja sig på och möjligheten att planera det egna livet. För ökad trygghet krävs därför heltidsjobb och sammanhållen arbetstid.

Deltidsfällan, som drabbar kvinnor hårdast, skapar inte bara otrygghet i nuet utan leder även till lägre a-kassa och föräldra- och sjukförsäkring och bäddar för många framtida fattigpensionärer.
Rätten till sammanhållen heltid ska gälla alla arbetare i både privat och offentlig sektor. Men den gemensamma välfärden måste gå före och föregå med gott exempel genom att verka för trygga heltidsjobb för välfärdens arbetare med sammanhållna arbetsdagar och höjda löner.
De folkvalda på alla nivåer måste ta sitt ansvar. Det innebär beslut om rätt till heltid, att kraftigt minimera antalet delade turer och att sluta hålla nere välfärdsarbetarnas löner för att uppfylla EU:s budgetkrav.

Jämställdhet i hemmet
För att denna rätt till heltid också i praktiken ska bli en möjlighet att gå upp till heltid så måste ojämställdheten i hemmen angripas. Så länge huvudansvaret för hem och barn fortfarande ligger på kvinnan är rätten till heltidsarbete på många sätt en illusion.
För att angripa detta krävs först och främst en förändring av föräldraförsäkringen med en helt jämställd fördelning mellan föräldrarna.

Behoven före budget
Åtstramningspolitiken inom gemensam välfärd har förvandlat chefer i offentlig tjänst till verkställare av nedskärningar. Verksamheter splittras upp och varje del sätts under ständiga sparkrav. Det gör det nära på nödvändigt med underbemanning i verksamheten och att pussla med deltidsanställda och timvikarier. Allt för att få budgeten att gå ihop. Det är så systemet fungerar och det är så det är tänkt.
För att garantera allas möjlighet att arbeta heltid med sammanhållen arbetsdag utan att t.ex. patienter drabbas, måste åtstramningspolitiken bort.
Det är behoven, inte budgeten, som ska styra. Det som kallas goda offentliga finanser betalas i andra ändan av utslitning, deltidsarbete och låga löner för välfärdens arbetare.
Vinnarna på denna politik är överklassen när pengar ständigt flyttats från gemensam välfärd till privata förmögenheter. För ökad trygghet för välfärdens arbetare krävs en rättvisare fördelning av samhällets resurser.

Sex timmars arbetsdag
Den mest självklara lösningen på deltidsproblemet är en sänkning av den generella arbetstiden till sex timmar. Sex timmars arbetsdag minskar stressen och utslitningen för de som har arbete och ger möjlighet till jobb och försörjning åt de hundratusentals som förvägras arbete.
En arbetstidsförkortning ökar möjligheten för både kvinnor och män att hinna med barn, familj, samhällsengagemang och egen utveckling. Och inte minst så skulle en sänkning av den generella arbetstiden innebära en enorm och välbehövlig överföring av samhällets resurser från de få till de många, från vinster till löner.
Som Olof Palme sa 1975: ”vi kommer alldeles snett om vi enbart betraktar 6-timmarsdagen som en vanlig arbetstidsfråga, då man så småningom kan knapra sig ner till sex timmar. Drivkraften är kravet på ett annat samhälle.”