Förbjud bemanningsföretag

En företagsform som innebär organiserad otrygghet ska inte vara laglig. Därför var bemanningsföretag förbjudna i Sverige ända fram till 1993. I ett Sverige som sätter arbetarnas trygghet före företagarnas krav på flexibilitet måste bemanningsföretag åter förbjudas i lag.

Det var Carl Bildts regering som gjorde bemanningsföretag lagliga 1993 med syftet att undergräva trygghet och skapa splittring. I och med den ekonomiska krisen har bemanningsföretagen formligen exploderat i tillväxt. Många fastanställda arbetare som avskedas i krisen får återvända till sina gamla arbetsplatser som bemanningsanställda.
Bemanningsföretag skapar rädsla hos de anställda. Den som vågar protestera kan skickas hem redan samma dag. Rädslan visar sig i att endast var fjärde bemanningsanställd är fackligt organiserad.

Organiserad otrygghet
Hela syftet med bemanningsföretag är att dela upp arbetare i ett A- och ett B-lag. Ett A-lag av fastanställda som ser den otrygghet de bemanningsanställda lever under och genom detta känner tacksamhet och lojalitet med företaget. Ett B-lag av bemanningsanställda som är individuellt utbytbara om de vågar opponera sig, men som grupp ska de permanent finnas på arbetsplatsen.
Även innan ett förbud har trätt i kraft måste fackföreningarna lösa detta problem och inte acceptera splittringen. Samtliga arbetare på en arbetsplats, oavsett vem som formellt står för anställningen, ska kunna samlas i samma fackliga grundorganisation.

Ett politiskt krav
Kravet på ett förbud mot bemanningsföretag är ett politiskt krav. Att försöka begränsa splittringen och otryggheten genom avtal har inte visat sig räcka till. Att det är en politisk fråga innebär inte att fackföreningarna kan backa undan och lämna över frågan till de politiska partierna, riksdag och regering.
Samtliga fackförbund skriver i sina stadgar och program att de även ska kämpa för sina medlemmars intressen i samhället i stort. Fackförbunden är inga skråorganisationer som enbart ska syssla med den egna arbetsplatsens frågor och vars enda motpart är arbetsgivarna inom det egna verksamhetsområdet.
Motparten är inte minst de parlamentariska församlingar som år efter år gått Svenskt Näringsliv till mötes och ändrat lagar och regler som stärkt arbetsköparnas ställning och därmed försvagat de arbetandes och fackens situation.

Hur ska ett förbud genomföras?
Om kravet på ett förbud av bemanningsföretag ska bli verklighet så krävs kamp. Kraften för att driva igenom ett förbud finns ute på arbetsplatserna och det gäller för fackföreningar att synliggöra denna kraft.
Företagen vidtar ständigt och jämt stridsåtgärder när de hotar att lägga ner verksamhet och avskeda folk så fort politikerna vill besluta något som hotar deras intresse. För arbetarklassen är politiska strejker ett liknande vapen som används allt för sällan i Sverige.
Med över två årtiondens erfarenhet av vad denna sorts företag ställer till med är det hög tid att åter förbjuda denna organiserade otrygghet.